Raskens Ida
Detta är berättelsen om en soldatfamiljs öden och äventyr från det indelta Sveriges dagar. En berättelse från en tid då en miljon svenskar flydde landet för en förhoppning om ett drägligare liv i USA. I vår version av Vilhelm Mobergs berättelse är det Ida - Raskens hustru - som är huvudpersonen och vars öde och villkor delades av de flesta kvinnor på landsbygden under denna tid. Vi vill visa hur vardagens villkor - med ständig kamp för överlevnad - och söndagens, dvs kyrkans maktfullkomlighet präglade livet för de människor som skapade grunden för den välfärd vi lever i idag. En välfärd vi ibland tar för given - och vars grund och ursprung nutidsmänniskan behöver påminnas om. Dramatisering: Jakob S. Jonsson Bearbetning: Sven BenediktussonMedverkande: Jessica Thornström - Ida Helena Mühlenfels Berntsson - NergårdsAnnaIda
Freja Fors - Lill-Anna, 10 år (NergårdsAnnas dotter)
Heidi Gibbings - Rapp-Hanna Margareta Hall - Bergströmskan (en korpralsänka) Anna Henriksson - Ingrid (en bonddotter)
Rigmor Tickols - Ingalena (Idas mor)
Bengt-Rune Persson - Kapten Jägerschiöld
Dennis Svensson - soldat Gustav Rask
Dick Börjesson - Elias Oskar
Joen Benediktusson Weidmo - Lill-Karl, 10 år (Idas yngste son)
Michael Grebelius - Musikant
Per Lindgren - Skara-knallen, kyrkvärdens son Edvard
Roland Köster - soldat Johan Klang Stefan Jelse - Axel (son till Ida), en präst, bonden Jonason, fältskärn Scenografi: Jerker Andersson Musik: Charlye Lepistö
Ljus: Willy Brink
Ljustekniker: Jacob Stenfeldt
Viss kostym och sömnad: Mia Benediktusson
Producent m m: Karolina Oom
Regi: Sven Benediktusson
PROLOGEN:
Visst kunde man fråga sig många gånger, vad Vår Herre har för mening med det hela - men det ska man inte göra - för det angår ingen.
Bergströmskan
Tänka sig, 15 skjutsar! Fler var det inte när kyrkvärden i Flaken begravdes.
Nog blev korpral Rask hedrad efter sin ställning - och hon Ida, blev ju hedrad också - genom honom.
Ingalena
Min Ida! Knektar brukar bli så hårt barnglada.
Och Ida, du får inte glömma att lägga ett par knivar i kors under sängen innan ni går och lägger er!
Rapp-Hanna
Åh, kapten Jägerschiöld! En sån karl! Han var som en far för alla sina knektar!
Jag har alltid tyckt att karlar och fruntimmer borde bytas vid så, att de finge vartannat barn var.... det skulle vara rättvist!
Ingrid
Nä, hör du Axel. Leta inte efter ormen mer nu. För det finns ingen! Kom så går vi till tallskogen och äter blåbär i stället!
Nergårds-Anna
Jo, det är mörkt ute! Men desto bättre mår man inne i stugan! Det är gott att slippa gå ute i natt! Åh, inte nekar jag dej, Rasken, om du vill låna hus!
Ida
Men är det så - att man ska få veta det - så får man säkert veta det tids nog. Man ska bara göra sitt - och inte släppa efter något på det.
![]()